RÖÅN

I augusti 2013 skrev jag sagan om Älggårdsbäcken. Den handlar om bäcken, som avvattnar bl.a. Storflon på Taråberg och som så bedrövligt begravdes i ett berg av sten och sopor i samband med att Kilforsen och Långbjörns kraftverk anlades. Den fick inte längre rinna ut i Ångermanälven

Älggårdsbäckens öde var bl. a. uppe till förhandling i Högsta domstol och mer om hela den processen mellan Vattenfall å ena sidan och Lasele FVO och Älvräddarnas Samorganisation på andra sidan finner Du här.

17/1  2012 fattade slutligen Högsta domstolen i närvaro av justitieråd Göran Lambertz(samme Lambertz, som var aktuell i samband med Tomas Quick) beslutet att ej meddela Lasele FVO och Älvräddarnas Samorganisation prövorätt i fallet om Älggårdsbäcken.

Nu har det roliga hänt att Vattenfall AB planerar att ordna till Älggårdsbäckens utlopp mot Ångermanälven.

För närvarade behandlas flera vindkraftärenden i domstol. Exempelvis är de exploateringar, som strider mot kommunens egen gällande vindkraftplan, Ranasjö och Vaberget, uppe i Mark och Miljödomstolen.  De drabbade hoppades, efter att dagen före Påskhelgen ha lämnat in de sista yttrandena, på en tids återhämtning innan domen avkunnas. Fem års oro sätter ofrånkommligen sina spår.

Men tji vad de bedrog sig. Redan i dag, annan dag Påsk, fanns i TÅ två adrenalinhöjande artiklar; en med vårt svårt okänsliga, glesbygdsboignorerande kommunalråd och en annan med en ovetande länsstyrelseföreträdare. Eller var okunnigheten kanske spelad? Artikeln med E. Lassen kan ni läsa på Snurrigts hemsida: http://snurrigt.vildavastra.se/?p=4818 och om T. Steinwalls bristande kunskap beträffande den obefintliga efterlevnaden av Sollefteå kommuns gällande vindbruksplan FÖP 2008 på denna hemsida: http://roan.junselebyar.se/?p=2280 Däremot måste man erkänna att han i princip har rätt ståndpunkt beträffande det kommunala vetot; det bör vara kvar. Detta är så klart riktigt när det gäller normala kommuner. http://www.allehanda.se/vasternorrland/kommunalt-veto-mot-vindkraft-kan-tas-bort  Beträffande Sollefteå kommun, en kommun, som gör sitt yttersta för att förstöra landskapet, miljön, naturen och livsförutsättningarna för de redan marginaliserade glesbygdsmedborgarna, är det tveksamt. Kanske hade det tom varit bättre utan kommunens ställningstagande, som ju innebar att kommunen valde att ”dissa” sin egen vindkraftplan.

Men inte nog med detta. Som en slutlig prövning på Påskens sista helgdag bör ni inte missa en Youtube-produkt med paret Magnusson-Lundin från Lungsjön: https://www.youtube.com/embed/8t32XS_P870

Efter att ha plågat sig igenom samtliga dessa tre mediala bottennapp, får man trösta sig med att det finns en anledning till att allt detta kommer nu; det är inte för att påsken förknippas med lidande eller att vi genom att ta del av detta genomför vårt eget symboliska Via Dolorosa, utan för att ett stort antal känsliga exploateringar nu behandlas i domstol och folk i de berörda områdena är berättigat upprörda och förbannade över kommunens kallsinnighet och nonchalans. Och det vet vindkraftlobbyn. Därför reagerar den med dessa alster.  Till all lycka är det kontraproduktiv smörja. Sprid därför vidare!

/Tarabrita

” Det är Dagens Samhälle som berättar att det kommunala vetot väcker ont blod i vindkraftsbranschen som menar att processen för tillståndsgivningen kan bli nyckfull och rättsosäker.

– Men om kommunerna har tänkt igenom saken och har en vindbruksplan då får marknaden anpassa sig och inte sätta igång omöjliga projekt, säger Thomas Steinwall, planhandläggare vid Länsstyrelsen i Västernorrland.” (TÅ 17/4 2017).

Hur kan T. Steinwall säga så?

Ovanstående konstaterande gäller i vart fall absolut inte Sollefteå kommun. Marknaden har inte behövt anpassa sig till gällande vindbruksplan, FÖP 2008. Marknaden har tvärt om fått hjälp av kommunen att sätta igång sådana omöjliga projekt. Det gäller alla de projekt inom kommunens utredningsområden”, som fått kommunens tillstånd. Denna manipulation av kommunens vindbruksplan medelst en ”Vägledning”, ett vanligt Kf-beslut, är T. Steinwall väl medveten om. Hur kan han med denna kännedom leverera ovanstående påstående? Fullständigt hårresande!!!

/Tarabrita

Vindkraftsbolagen stoppade larmrapport. JO-anmäls.

På en skriftlig fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi från riksdagsledamot Per Åsling(C) angående handläggningstiderna vid länsstyrelserna för tillstånd för miljöfarlig B-verksamhet kommenterar länsstyrelsen i Västernorrlands län:

”Vi har stor förståelse för att långa handläggningstider för miljöprövningsärenden skapar negativa konsekvenser för verksamhetsutövare och det är därför ett prioriterat område för oss inför kommande år att vidta ytterligare åtgärder.”

Länsstyrelsen uppger här även att den har ett etablerat och väl fungerande samarbete med några länsstyrelser, Örebro, Halland och Skåne, där den köper in resurser för handläggning av miljöprövningsärenden. (28/12 2016)

Detta har belastat vårt vackra Ådalen med en handläggare från länsstyrelsen i Skåne.

Notera även att det är verksamhetsutövaren det är synd om!  Inte de som riskerar att drabbas.

Men låt oss ta ett konkret ärende t.ex. Ranasjö:

 Allt börjar med att exploatören får vittring på en bra affärsidé; ett högt beläget område mellan Fjällsjöälven och Faxälven, som han kan projektera med vindindustri och därefter sälja.

 Steg två är att inhämta kommunens välsignelse. Detta är i Sollefteå kommun en ren formsak, som profitören förmodligen ordnat redan på ett tidigt stadium, eftersom det kostar en hel del att planera för ett sådant storskaligt industriområde. Kommunen undanröjer därför ev. hinder mot etableringen- i detta fall (och, Salsjö, Vaberget och Knäsjöberg) genom att sjösätta en ” vägledning” förbi gällande, legitima vindplan (FÖP 2008). Detta är allmänt känt.

Därefter skall projektet godkännas av miljöprövningsdelegationen(MPD)

Om denna kan man på Länsstyrelsens hemsida läsa:

-Vid länsstyrelsen finns en särskild fristående miljöprövningsdelegation som har till uppgift att pröva tillståndsärenden om miljöfarlig verksamhet enligt 9 kapitlet miljöbalken.

Miljöprövningsdelegationen ska pröva ärenden om nya tillstånd, omprövning av tillstånd samt ändring och upphävande av villkor med mera för sådan verksamhet som har beteckningen B i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Ärendena bereds av handläggare på länsstyrelsens miljöskyddsenhet i samråd med ordförande och sakkunnig i miljöprövningsdelegationen.

Beslut i ärendena fattas därefter av Miljöprövningsdelegationens ordförande och sakkunnig utan påverkan av länsstyrelsen i övrigt. (Länsstyrelsens hemsida)

Det är här som handläggaren från Skåne kommer in i bilden. Han sitter nere i Skåne och handlägger de enorma vindindustrier, som skall drabba vårt undersköna Ådalska älvlandskap och de glesbygdsmedborgare som kommunstrategerna i Sollefteå valt att vända ryggen till. Samme handläggare har även bl.a. Vaberget och Finnåberg på sitt bord. Och detta bord finns alltså nere i Skåne!!!Såvitt bekant har han inte besökt de områden han här handlägger. Det sätt han handlägger dessa ärenden på indikerar i alla fall att han inte känner till naturen här uppe eller i vart fall att han inte värdesätter den. Denna brist på förståelse för älvdalarnas unika natur är tyvärr inte ovanlig för  “sörlänningar”. Dom gillar rapsfält, Österlen och en från vindkraftverk befriad  havshorisont. (Det var väl en fördomsfull ståndpunkt men hur ofta får man inte belägg för detta!)

Handläggaren är anställd på länsstyrelsens Miljöskyddsenhet om vilken vi på samma hemsida kan läsa:

-Enheten arbetar bland annat med prövning och tillsyn av miljöfarlig verksamhet (till exempel industrier, avfalls- och energianläggningar och kommunala avloppsreningsverk), vattenverksamhet, vattenskyddsområden och täkter

MPD ger därefter regelmässigt exploatören tillstånd att uppföra sin industri. Inga större ändringar eller inskränkningar av profitörens planer görs.

Som ett sista skede, överklagandeskedet, följer så alla överklaganden, yttranden och förlägganden om yttranden och yttranden över yttranden i domstol.

MPDs tillståndsbeslut överklagas till Mark och Miljödomstolen av de drabbade. Domstolen förelägger i sin tur de klagande att lämna in uppgifter om avstånd till kraftverken, befarade olägenheter m.m. för att avgöra om de har rätt att överklaga. Överklaga kan ju vem som helst göra men det är domstolen som avgör om personens överklagan skall behandlas…om personen därmed tillerkänns talesrätt….om personen med andra ord är sakägare.

Det är inte helt enkelt för gemene man att utröna hur långt ifrån planerade verk man bor särskilt om man inte har en dator. Domstolen sänder inte ut kartor och andra underlag med kraftverkens tänkta placering. Domstolen, som ju har tillgång till alla handlingar och adresser, borde själv kunna bestämma dessa avstånd. I och med att alla klagande inte kan eller orkar svara på detta, att yttrandetiden är för kort för att några frivilliga skall hinna hjälpa alla samt att somliga anses bo för långt ifrån verken(mer än ca 3,3 km) reduceras antalet klagande, som tillerkänns talesrätt. Man kan även tycka att domstolen borde förstå att om herr och fru X tidigare godkänts som klagande så borde båda två godkännas  även efter föreläggandeyttrandet även om bara den ena av makarna sänt in detta (i tron att domstolen borde fatta detta). Litet sunt förnuft borde man kunna förvänta sig även av domstolsjurister. Dom hade väl vid tveksamhet kunna fråga.

Slutligen får de kvarvarande utsållade klagande ett föreläggande om att yttra sig över exploatörens yttrande. Nu krymper antalet klagande ytterligare och hur många som i slutändan kvarstår är svårt att veta. Men de flesta har resignerat. Det är ett synnerligen effektivt sätt att reducera antalet sakägare.

Dessutom saknar de som klagar juridisk kompetens och får ytterst liten tid på sig att svara.

För närvarande inväntar man domen men utan tillförsikt. Under en sådan här process börjar man resignera. Den sliter oerhört på de människor, som riskerar att tvingas lämna sina hem eller bo kvar under svåra förhållanden.

Men huvudsaken är väl att verksamhetsutövaren (Flodin i detta fall) snarast får berika sig.

Tarabrita

Söndag 12/3 hålls tre årsmöten i Röåns Föreningshus;

Kl. 15.00 håller Röåns Byalag sitt årsmöte och

kl. 17.00 är det dax för Röåns FVO och Lasele FVO att hålla sina.

Vi bjuder på kaffe mellan byalagets och fiskevårdsområdenas möten alltså strax före 17.00.

 Hjärtligt välkomna!

Röånsbyalag/Röåns FVO/LaseleFVO

Energimyndigheten:

Den 26 sept. 2016 beslutade Sollefteå kommunfullmäktige att säga ja till vindkraft på Finnåberget i Helgum. När E. Lassen argumenterade för den exploateringen förvånade hon i alla fall mig med en mängd märkliga uttalanden. Inledningsvis i samband med omställningen till förnyelsebart och vindkraft sade hon ordagrant:

” Därför att om vi tittar på den process som behöver göras för att vi skall få en omställning då behövs i stort sett allting. Vårt problem är att den inte behövs här”,

”Då behövs i stort sett allting”. Jaha minsann. Och att kommunstrategerna går ”all in” kan man inte misstaga sig på;

Redan nu är”Sollefteå den” kommun som har flest anläggningar (i Sverige), 99 stycken med en samlad effekt på 287200 kW. 83 av verken togs i drift under 2015. Ockelbo är den näst största vindkraftkommunen och Örnsköldsvik hamnar på tredje” (Ny teknik  2016-08-18)

Om alla vk-projekt som nu är på gång realiseras kommer Sollefteå kommun ( < än 20.000 inv. ) att ha 25 % av alla vindkraftsetableringar i Sverige.

”Vårt problem är att den inte behövs här”……….

………Och ändå är kommunplanerarna och deras ”följare” beredda att offra 4 -5000 kommunmedborgare, som bor i de glesbefolkade områdena där vindindustrierna breder ut sig. Där gör det tydligen ingenting att livsbetingelserna för människor och miljön riskeras. Det berör dessutom betydligt fler än dessa 4 -5 000, som E. Lassen nämnde, eftersom även kommunmedborgare, som bor i småbyar drabbas.

”Vårt problem är att den inte behövs här”…………..

……………Och ändå är hon beredd att offra de ekologiskt betydelsefulla och känsliga höjdområdena. I ett ngt förvirrat försök att demonstrera vilken liten del av kommunen som berörs av vindkraft visade E. Lassen en kartbild med höjdområden över eller lika med 350 meter markerade i rött.  Hon ville på detta vis illustrera hur liten del av Sollefteå kommuns totala yta dessa höjdområden utgjorde, vilket ju iof är riktigt. Men poängen, och den borde hon ha fattat, är ju hur stor del av dessa höjdområden som ockuperas med vindkraft. I mängder av yttranden poängteras hur utomordentligt betydelsefulla dessa höjder är sett i ett ekologiskt perspektiv i synnerhet med tanke på rovfåglar. De kumulativa effekterna av att flertalet av dessa områden bebyggs med vindkraft riskerar i det perspektivet, men även eljest, att få ödesdigra konsekvenser.

Men det allra märkligaste uttalandet gjordes nog ändå när den gällande vindöversiktsplanen (Fördjupad Översiktsplan Vindbruk 2008) togs upp och E. Lassen då försvarade denna och även menade att den var ju inte precis föråldrad. Hon sade att vår vindbruksplan från tjugohundraåtta, som hon inte tyckte var föråldrad, den är ju liksom framtagen i det här syftet för åtta år sedan.

Men varför i hela fridens dagar……… sjösatte hon då ”Vägledningen”, vars enda syfte var att ”runda” just FÖP 2008????  Då detta gjordes var den dessutom bara 5 år. Varför ansåg hon sig tvingad att sätta denna, enligt egen utsago icke föråldrade, vindbruksplan ur spel????? Och att med ”Vägledningen” förvandla samma plans tydliga skrivning beträffande vindkraft i ”utredningsområden” till dess diametrala motsats?

I FÖP 2008 står om vindkraft i de sk “utredningsområdena”:

Här kan vindkraftetableringar upp till 10 MW eller 7 verk prövas och eventuellt kan behov av detaljplaneläggning finnas.

Detta var givetvis otillfredsställande för hungriga profitörer och en kommunledning med ambitionen att frälsa hela världen. ”Då behövs i stort sett allting” (Men säkerligen inte Sollefteå stads närområde) Alltså genomdrevs ”Vägledningen” 2013.

Så hur ser det ut nu i ”utredningsområdena” efter 8 år med FÖP 2008? 

Jo, kommunen har i ”utredningsområden” givit några  bygglov till småskalig (numera kallad medelstor) vindkraft. Dessa etableringar kan man förvisso ifrågasätta av olika skäl (och det har även skett) men man har i alla fall följt FÖP:

Kabeko Kraft AB/ OX2 Rödstahöjden  6 st

Ownpower Projects Flakaberget  6st

Väktaren Vind AB Nallkullen o Storberget  6 st

Dvs 18 st (med reservation för att jag kan ha missat ngt.)

Kommunen har samtidigt i ”utredningsområden” med hjälp av ”vägledningen” tillstyrkt 103 verk i kategorin storskalig vindkraft

Krange Vind AB Ranasjön  40 st

Krange Vind AB Salsjön  25 st

Eolus/WPD Scandinavia Vaberget  22 st

Kabeko Kraft AB Knäsjöberget 26 st

Summa 103 st(med reservation för att jag missat ngt.)

Men det kunde ha varit än värre(127 st) om inte två samebyar förhindrat Kärmsjö 24 st.

Alltså 103 storskaligt mot 18 småskaligt. 103 tillstånd, som strider mot gällande ÖP (FÖP 2008) mot 18, som följer regelboken.

Fakta talar för sig själva.

 Finnåberg ligger inte i ett “utredningsområde” men kan förvisso vara olämpligt av andra skäl. I detta fall passade FÖP 2008 kommunstrategernas syfte. Då använde dom den. I andra fall har den inte passat. Då gjorde dom en vägledning runt den. Så man kan fråga sig varför det skall finnas en plan.

Vad säger då länsstyrelsen om allt detta?

Länsstyrelsen säger ingenting. Den känner inte till ”vägledningen”! Den har inte fått besked om denna från kommunen!!!!!!

Så klart dom känner till den. Men officiellt har dom inte fått ngn. information om ”vägledningen” från kommunen. Man kan dock i yttranden från länsstyrelsen till MPD gällande olika etableringar märka hur sättet att skriva har förändrats; I Yttrandet om Kärmsjö (före ”Vägledningen”) redovisades noggrant länsstyrelsens syn på planer: ”Sammanfattningsvis kan nämnas att området inte är utpekat som lämpligt för storskalig vindkraft i kommunens översiktsplan” och ”Översiktsplanen är inte juridiskt bindande men ska vara vägledande vid prövningar enligt miljöbalken, och länsstyrelsen anser att stor hänsyn bör tas till befintliga kommunala planer.”

I Länsstyrelsens Yttrande om Ranasjö (efter ”Vägledningens” sjösättande) berörs överhuvudtaget inte planfrågor. Man får uppfattningen att dom inte  vill ta i den delen ens med en mycket, mycket lång tång men det kan ju vara en personlig övertolkning. Fast det tror jag inte.

Dock har jag av länsstyrelsen i mail fått bekräftat att i ett tillståndsärende bör  en ÖP väga tyngre än en ”Vägledning”

Dessvärre är detta en åsikt, som Miljöprövningsdelegationen(MPD) vid samma länsstyrelse helt ignorerar.

Den tillstyrker allt, som kommer i dess väg och använder även ”vägledningen” som ett argument för tillstyrkan.  ” Kommunfullmäktige har den 29 april 2013 beslutat om en vägledning för beslut/avslag vid begäran om tillstyrkan avseende lokalisering av vindkraft i s.k. utredningsområden. Av vägledningen framgår att det är möjligt att etablera vindkraft även inom sådana områden(Ranasjö)

Och varför inte, när man betänker att MPD även sväljer exploatörernas skrivningar otuggade. Det förefaller som att MPD markerar projektörens hela textmassa, trycker på ctrl C och därefter öppnar tillstyrkandedokumentet och trycker ctrl V. Och detta sker i fall efter fall.

All kärlek till er alla i kommunens glesbygder, som för en hopplös kamp mot övermakten för att försöka bevara litet av vår värdefulla natur och livsmöjligheter till kommande generationer.

Jag antar att ”Vårt problem är att den inte behövs här” inte är till någon större tröst.

TACK!!!

/Tarabrita