vid match mellan Röåns dalande stjärnor och Röåns IF:s A-lag den 28 sept (1958?), spelad å Idavallen.

Mitt referat är det första i mitt liv - därför sanning i allt.

Rickard Sjödin

-------------------------------------

Länge nog har Röåns en gång så stora stjärnor kantat arenan och känt skammens rodnad bränna i skäggstubben, när dom sett deras efterträdares urusla kunnande i fotboll. Att teoretiskt slå nåt begrepp i tjockskallarna har varit lönlöst. Därför inbjöd de dalande till drabbning, alltså praktisk undervisning.

Vi befinner oss vid Idavallen. Vid ena målet tränar A-laget. De dalande tar det lugnt. Dom vet tydligen att dom kan sin sak ändå. Det ser ut att vara hårda, målmedvetna män, deras ögon lyser kalla liksom Tåsjöns svarta is, där dom går i väntan på domaren Molinder.

Pipan visslar. Medan de vanliga formaliteterna avklaras, passar jag på och frågar en förbipasserande herre hur många grader vi har idag (detta för att få med vindens och temperaturens verkningar). Den tillfrågade svarar snabbt och tvärsäkert: "Tre kronor".

Ja, det där lät litet dunkelt, men jag började förstå att han är Röåns IF:s kassör, den gode Kjell Tarander, och har tydligen större bekymmer än vad gäller vind och temperatur.

Spelet börjar hårt. De dalande ligger över. I 6:e minuten får de dalande hörna, lagd av Ingvar Vesterlund. Resultatlös. Därefter farligt anfall mot de dalandes bur - Knut räddar, modell Kalle Svensson. Spelet fortfarande på A-lagets planhalva med fina måltillfällen för de dalande.

15:e minuten, ny resultatlös hörna vid A-målet. Spelet hårdnar betydligt. I 20:e min gör Love de dalandes första mål. Hurraropen bland publiken dånar. I 21:a minuten kvitterar A-laget med mål gjort av centern Oskar Tarberg. I 25:e minuten får A-laget övertag genom ett praktmål av Roland Wedin.

Farten ökar därute. A-laget börjar nu först mota hem de dalande till sin planhalva. Det blir hårda skott och prakträddningar av Knut Tarander. I 29:e minuten farligt för de dalande . Åke gör en fantomräddning och domaren blåser för halvtid - 30 min. A-laget leder med 2 - 1. Spelet låg så gott som hela tiden på A-lagets planhalva, de dalande spelade perfekt men sköt bommar vid målet.

Andra halvlek börjar. De dalande ser stela ut efter vilan men kämpar tappert, och spelet böljar fram och åter utan resultat. Jag hör röster bland publiken om att det här var fotboll mot vad som spelades i Nordantjäl.

I 50:e minuten räknar de dalande in sitt andra mål, elegant skott av Ture Eriksson. Alltså utjämning. I 53:e minuten gör Tord A-lagets tredje mål. De dalande kämpar i raseri, men likväl rullar A-lagets fjärde mål in i 54:e minuten, gjort av Oskar Tarberg.

De dalande börjar slappna, svettångorna stiger i kapp med rop och framhejningar från publiken. De sista kraftreserverna där ute tycks plockas fram. Det kämpas så det knakar i spänntamparna bland de dalande. Men likväl i 58:e minuten räknat A-laget in sitt 5:e mål, gjort av Oskar T. I 60:e minuten avblåser domaren för full tid (som var bestämd 1 timme).

Resultatet blev 5 - 2 till A-laget. Alla gjorde vad dom kunde. Min sakkunnige rådgivare Rune Tarander, påstod att de dalande var bättre, men det tog slut på orken. Lagen avhurrades och fotograferades på sedvanligt sätt.

Publiken hade fått se verklig fotboll. A-laget hade fått praktisk undervisning och de dalande hade sin vinst i den nya påminnelsen om att bollen är rund än.

Alla var nöjda, publiken troppar av, Tågsjöberg återgår till sin fridfulla söndagskvällsstämning. Likt kvinnosmek lägger sig svettångorna över Idavallen, över den vänstra planhalvan smyger en ensam katt, och borta vid gamla Aliks sjunger en medelålders mansröst: "Vi tar farväl av Idavallen, sista striden det är/Vår nya plan vid fegats-tallen, nog bättre lycka ger".

Röåns IF:s specielle utsände

Rickard Sjödin
                                                                              Tillbaka till Rickard Sjödin