RÖÅN

Familjen rådjur i trädgårdslandet

 I morse hade vi lyckan att vakna upp i ett vitt landskap. Gårdagens ovädret blev inget riktigt oväder men litet snö föll i alla fall och vips blev allt så ljust och vackert.

Mumsigt med persilja

Där ryker persiljan men det gör inget. Det är så roligt med dessa fyrbenta vänner.

Den obligatoriska Röåvyn

Och här brusar den vackra ån. Om man tittar riktigt noga så kan man se att det vid biotopåterställningen fördes upp en del organiskt bråte på ena sidan en bit ner. Om man finner tillfredsställelse i att förarga sig över detta skall man definitivt passa på att göra det nu för med tiden kommer det att brytas ned och förvinna.

Fullmåne över Tara

Vid skymningen påbörjade fullmånen sin himlafärd över byn.

 Igår avslutades framröjningen av vintervägen mellan Röån och Lillterrsjö. Denna röjinsats, som   Lasele FVO har ombesörjt, syftar till att ta fram den ursprungliga vägsträckningen och säkra den för framtiden. Norrskog har också röjt bort det ris, som lämnades kvar på vägen vid en avverkning förra hösten. Jättebra! Nu är grovgörat avklarat och det återstår en mängd andra åtgärder, bl.a. en bro över Bodbäcken och utjämning av vägytan (marken) på en del ställen. Lasele FVO har ju tänkt göra vintervägen så som den en gång var. I dagsläget, när det blir allt mer önskvärt att man återställer vattendrag efter flottningsepoken och kollar vägtrummor m.m., är det nödvändigt med en väg som man kan använda vid åtgärder i Tarån. Därför har detta gjorts. Nu kan vi ta oss till hela Tarån, lättast på vintern men även rel. bra på sommaren. Att skidåkare och andra friluftsmänniskor och skoteråkare får en fin vinterväg är ju inte heller så dumt tycker en obotlig positivist:

Tarabrita

Kommunstyrelsen beslutade 14/10 att säga nej till Flodins Kärmsjöexploatering. Hurra! Detta kan vi tacka rennäringen för. Flodin brukar emellertid inte ge upp i första taget. Vid avslag brukar han ändra ngt. och komma igen. Så osvuret är bäst men oj, så fantastiskt att detta avslag kom.

http://www.allehanda.se/angermanland/solleftea/solleftea-sager-nej-till-vindkraft-i-junsele

/Tarabrita

I morgon, 30/9 2014, tas Flodins vindexploateringsmardröm av Kärmsjöområdet upp i T.U.  I praktiken är det just dessa T.U.-möten, som avgör våra vindkraftärenden. Det är på dessa möten, som vår naturs öden avgörs. Inget egentligt motstånd vågar stå upp mot ordf. Lassen. Platsen vid köttgrytan synes viktigare än omsorgen om oss medborgare, vår natur och möjligheter till  framtida inkomster inom den allt snabbare växande turismen.

I T.U. sitter Elisabeth Lassen (S), ordf., John Åberg (S), ledamot och Paul Höglund (C) ledamot.

Ersättare: Nicklas Lind(V), Åsa Sjödén(S), Sven Olof Gradin(M)

Hittills har T.U. tillstyrkt Flodins giriga naturutsugningsplaner och rekommenderat kommunstyrelsen(med samma ordförande= Lassen) att svälja Flodins exploateringar praktiskt taget med hull och hår och då gör den lydiga kommunstyrelsen så. På samma vis gick det med planerna att utpeka Röån-Betarsjön till Riksintresse Friluftsliv(13/1 2014). Det blev NJET av Lassen, som befarade att ett sådant utpekande skulle försvåra, kanske tom omöjliggöra, Flodins fullkomligt förödande planer för området och Junsele. Och vad skulle Flodin säga då? Hur mycket har han blivit förespeglad eller rent av lovad??????…..Och när?????? 

/Tarabrita

Torghandel

Varje lördag är det torghandel i Junsele. Glädjande nog kommer allt fler besökare. Torget börjar bli den samlingspunkt det var tänkt att bli. 

Många vill köpa Susannes goda tomater

 En starkt bidragande faktor är Bosses goda fika/mat. I dag vankas det tomatsoppa med ostscones eller silltårta, kaffe och goda bakverk

Mysig fikahörna

Här kan man umgås och äta ngt. gott. En riktig “trivselhörna”

Kolbullar

På andra sidan vankas det kolbullar. De är väldigt populära; frasiga, välgräddade och med mycket fläsk. 

Evas blommiga stånd

Ett annat perspektiv

Så här upplevs torghandeln av försäljarna.

Det är nog inte så vanligt i landsorten med denna typ av torghandel, som Junsele har lyckats med. Jätteroligt!!!!!

/Tarabrita

Återställningsarbetet påbörjat

 I dag startade grävaren biotopåterställningen av Röån. Det känns som en stor lättnad att allt fortskrider rel. planenligt trots smärre markägarproblem.

Grävaren i aktion

Det finns mycket bråte sedan flottningsepoken och en massa sly. Och stenar skall placeras på ett för fiskarna optimalt sätt.

Koncentration

Nu är alltså steg 1 mot en säkrad fortlevnad för den brusande Röån inledd. Vilken lycka att det stora flertalet berörda markägare har insett betydelsen av detta, som vi alla bybor nu och i framtiden kan glädja oss åt.

Arbetet fortsätter

Än en gång: TUSEN TACK BERÖRDA, POSITIVA MARKÄGARE !!!!!!!!!!!!!

Och David,  Oscar och Johan från Länsstyrelsen, förståss.

/Tarabrita

Flärken

Varför naturreservat-varför biotopåterställning?

Röån, detta underbart vackra vattendrag, har två gånger hotats av utbyggnad. Men hela byn ställde då upp som en man och försvarade ån. Nu får vi genom en planerad resevatbildning möjligheten att för all framtid säkra ån mot sådana hot. I Röåns forssträcka lever nämligen den rödlistade, starkt utrotningshotade flodpärlmusslan. För att skydda den vill länsstryrelsen göra ett naturreservat av strömsträckan. Men detta räcker ej. Flodpärlmusslan är för sin reproduktion beroende av att det finns öring eller lax. Hanarna släpper spermier i det fria vattnet, och dessa sugs in med honans andningsvatten. De befruktade äggen utvecklas fästade vid honans gälar till s.k. glochidielarver. Dessa släpps ut i vattnet och fäster vid gälarna på öring eller lax, där de under ett halvt till ett år lever som parasiter tills de nått en storlek av ca 4 mm. Av den anledningen måste det finnas lax eller öring i ån för att det ska finnas flodpärlmusslor.

Öringen i Röån har miskat i antal och storlek. För att råda bot på detta planerar länsstyrelsen en biotopåterställning av forssträckan samt utläggande av lekgrus. Detta görs för att stärka öringen och därmed även  flodpärlmusslan. Allt hänger ihop. Länsstyrelsen har tillsamman med Röåns FVO drivit dessa planer och har för att kunna genomföra detta bett markägarna att bevilja tillstånd. Nästan alla har också ställt upp på detta och restaureringen kan därför genomföras på större delen av den önskvärda delen. Tack vare detta når vi tre mål: vi säkrar ån till glädje och nytta för kommande generationer, vi räddar flodpärlmusslan och skapar förhoppningsvis en livskraftig öringspopulation med möjlighet att överleva och föröka sig. 

Flodpärlmusslan är ett av de ryggradslösa djur som blir allra äldst. Individer kan leva i över 100 år och den äldsta funna musslan var 256 år gammal.

Reservatet begränsas till strömsträckan. Den långsamströmmande delen uppströms byn ingår alltså ej men får ju ett indirekt skydd iom att ingen utbyggnad kommer att tillåtas.

Röån

Solnedgång, Röån

Fullmåne över Röån

/Tarabrita

Oskar Norrgrann informerar

Eller kanske Röåforsarnas Naturreservat? Eller Röåns Naturreservat? Men visst kan man väl “ta i”  litet när våra forsar skall bli naturreservat. Eller är det för kaxigt?

Glädjande många hade kommit till Röåns föreningshus för att lyssna på först Oskar Norgrann från Länsstyrelsens enhet för skyddad natur och därefter David Jonsson från Länsstyrelsens Fiskeenhet. På plats fanns även Johan Rytterstam också från Lässtyrelsen enhet för skyddad natur. Han kommer in i ett senare skede med skötselföreskrifter och liknande.

Oskar, David och Johan var först i Röån hela onsdagen. De samlade flodpärlmusslor och satte ut dem på ett ställe, där inte grävaren riskerar förstöra dem. Hittade dom några musslor då? Jo, mycket. Glädjande nog fanns även väldigt gott om små(=unga) exemplar och det visar att  dom trivs och är livaktiga, vilket inte är fallet på många andra ställen.

På torsdg kväll var det så dags för oss bybor att höra om planerna för naturreservatet. Oskar berättade att Röån verkligen är skyddsvärd. Den är outbyggd, vilket gör att Betarsjön är oreglerad, den har utmärkt vattenkvalitet och där finns flodpärlmussla och utter och fina forssträckor, som kan bli en verklig tillgång för fisketurism i framtiden. Oskar besvarade även frågor från oss. Så bra att få svar på funderingar så ev. frågetecken rätas ut.

Att bilda ett reservat tar tid. Det skall behandlas av många instanser och skall ut på remisser o.s.v. 1-3 år kan det ta. Men vad gör väl det? Den som väntar på något gott…….Det måste få ta tid för att bli bra. Det kändes efter Oskars  föredragning att detta projekt vilar i säkra händer.

Därefter var det Davids tur att berätta om biotopåterställningen och besvara våra frågor. Vi får hålla tummarna att vattennivån sjunker för som det är nu går den inte att genomföra projektet. Men med litet tur kan arbetet utföras någon av de sista veckorna i juli och pengarna till detta(bygdemedel) måste användas i år så det blir spännande att se om det går. David undrade om vi var väldigt rädda om bron(nedanför Kurt) Det är ngt. vi får fundera över. Man kan ju göra en annan bro. Den befintliga kanske ändå har gjort sitt. Finansieringen blir ju ett problem. Det fanns även ett par andra frågor att reda ut. Men finns bara god vilja så kan de flesta frågor lösas. Huvudsaken att de kommer upp så att man kan ta ställning till dem. Farhågor eller tvivel, som inte förs fram, är så klart väldigt svåra att göra någonting åt. Jättespännande skall det bli. Om tre år har vi, om allt går planenligt, ett biotopåterställd forsreservat med optimala förhållanden för fiskarna och därmed på sikt möjligheter för byns unga och deras barn att i en framtid kanske tom satsa på fisketurism. 

Och bäst av allt: Vi slipper oroas över att ett stenskravel ersätter det brusande, livfyllda vatten, som ger byn dess prägel.

Tack Meta och Jessica för att ni städat och ordnat så fint med fika och blommor på borden! Det kändes så välkomnande.

/Tarabrita

Fåridyll vid solglittrande Röå

 Torsdag 26/6 kommer Oskar Norrgrann och David Jonsson från Länsstyrelsen hit och informerar om reservatplanerna och biotopåterställningen av vår Röå.

Mötet hålls på Röåns Föreningshus klockan 18.00

 Passa på att komma med Dina frågor och funderingar om detta, som ju faktiskt verkar för bra för att vara sant. Att för all framtid säkra ån mot utbyggnadsförsök och samtidigt göra vad man kan för att skapa optimala förhållanden i vattnet,  ja det tycker i alla fall jag låter som en underbar saga.

Och sannolikt är fåren i strandkanten av samma åsikt.

VÄLKOMNA!

Röåns FVO och Röåns  Byalag hälsar alla Varmt Välkomna!

Vi bjuder på fika.

/Tarabrita

Sommaren är här med sol, värme, åska, mygg och blommor. Det växer så det knakar och är bedövande vackert.

Nu verkar allt vara i ordning inför Röåns biotopåterställningsarbete. Detta kommer att ske ngn. gång i juli.

Torsdag 26/6 klockan 18.00 kommer Oscar Norrgrann till Föreningshuset och informerar om den andra stora händelsen; bildandet av naturreservat. Alla hälsas välkomna att lyssna och ställa frågor

Det tredje projektet, framtagandet av vintervägen mellan Röån och Lillterrsjö, segar på. Vi väntar på div. beslut men det skall nog gå. Om man bara ger sig 17 på att det skall gå så ……

10/6 tar kommunstyrelsen upp överklagandena i Ranasjöärendet. Förhoppningsvis redovisas då även länsstyrelsens miljöprövningsdelegations åtta sidor långa kompletteringskrav.  Det är inte längre Nordanvind Vindkraft AB utan det likaledes Flodinägda Krange AB, som avser industrialisera Ranasjönaturen.( Det är, får man förmoda, av taktiska skäl. Mer lokalt.) Men åtta  sidor kompletteringskrav!!!!!!!!! Man kan undra varför inte TU, KS och KF hade några funderingar. 

/Tarabrita

   Camilla Karlssons finstämda text om sin mormor och morfar Märta och Axel Tarberg har berört många. Jag har inhämtet Camillas tillstånd att  få  lägga ut texten här på hemsida tillsammans med en bild från 17/12 2003. Den bilden togs med anledning av att julen närmade sig och alla i byn boende, som ville, fick möjlighet att på hemsidan under resp bild sända hälsningar till de sina. Alla dessa bilder läggs nu ut efter Camillas text. Många är de som saknas och efterlämnar oss i stor sorg och saknad.

/Tarabrita

Märta och Axel

Avsked

Dörren stängs och jag går för sista gången över den grusade gången på väg till bilen. Jag vill sluka i mig bilden av varje sten, varje barr, var välbekant doft. Sista gången jag lämnar huset. Sista gången jag lämnar min barndoms paradis.
Minnena väller över mig där jag står och ser över gården med dess byggnader. Bagarstugan där vi bakade tunnbröd på somrarna. Gammelmormors lilla röda hus med det brutna taket. Morfars ljugarbänk där han alltid satt och väntade med pipan i mun var gång vi anlände på helgerna. De prunkande rabatterna där mormor satt på huk med det slitna förklädet på, och noppade bort alla vissna blad. Den smala stigen upp till skogen. Den stig vi gick varje morgon för att hämta mjölk hos Irene i de gamla mjölkhämtarna. Mormors glada skratt medan hon och Irene pratar om ditten och datten och kalvarna som sög på mina fingrar så jag trodde att de skulle lossna. Doften, eller kanske stanken, om man frågar någon annan. För mig var det trygghet, för mig var det mormor och morfar. Berget där vi promenerade med Ruff. Och hur ivrig han blev var gång vi fick syn på en älg. Instinkten fick honom att vilja driva den mot morfars bössa. I skogen där vi plockade lingon och blåbär. I skogen där vi grävde med hälarna i backen för att det skulle växa upp murklor till nästa år. Hucklet jag fick bära för att, trots det starka myggmedlet, slippa de värsta plågoandarna. I skogen där jag gick vilse.
Min blick sveper över den lilla uteplatsen, och jag ser morfar framför mig vid ett dukat långbord. Han sitter med sin surströmmingssup och sitt dragspel. Han spelar Bränn-Pärsvalsen för alla som vill höra. Jag vill höra. Jag vill alltid höra den. Idag när han inte längre är med oss så kunde jag ge vad som helst för att höra honom spela den en sista gång. Bara en gång till. Min morfar. Bullrig och snäll. Min mormor, som fnittrar lite blygt och säger ”Men hör n´ hän!”, varje gång morfar säger något lite dråpligt opassande. Vilket vackert par, och vilka underbara morföräldrar.
Så svårt det är att inse att livet är förgängligt. Så svårt det är att acceptera döden. Så svårt det är att förlora något som man alltid ansett som en självklar del av ens liv. Huset är sålt och min barndoms plats som jag känner som baksidan av min hand kommer nu att bli någon annans barndomsminne.

/Camilla Karlsson

Oscar

Göte

Nicke med familj

Per och Brita

Osmo

Stig-Ingvar

Jonny och Jessica

Hans och Britt

Greta och Ellen

Anders, Kerstin och Sture

Emil, Torbjörn, Ami och Liv

Så såg vi ut i Röån för 10 år sedan.