Vårt vackra Ådalen har i dagarna drabbats av två dystra besked:
1. Högsta Förvaltningsdomstolen meddelar inte prövningstillstånd av
Kammarrättens dom; laglighetsprövning av kommunens beslut
Fängsjö/Storsjöhöjden.
Sollefteå kommuns största fritidsområde offras till exploatörerna det norska rederiet Fred Olsen och skogsjätten SCA.
Fullkomligt sanslöst!
2. Vi, som har överklagat kommunens tillstyrkan av Ranasjö vindindustrianläggning, har fått avslag av Förvaltningsrätten.
Det högt belägna, känsliga området mellan Fjällsjöälven och Faxälven offras i detta fall till exploatören Flodin för vidare försäljning till för oss obekant företag och land.
Det tar tid att smälta ovanstående sorgliga beslut. Båda dessa industriprojekt klassas som “miljöfarliga veksamheter.” Det är som sådana de prövas i olika instanser. Ändå finns det människor, som påstår att dom stödjer detta pga. “miljöhänsyn.”
Hur tänker man då?
På alla dem, som i kommunstyrelse och kommunfullmäktige varit med om att tillåta dessa miljövidriga projekt, vilar ett väldigt tungt ansvar. De skall stå till svars inför de drabbade kommunmedborgarna och en häpen eftervärld. Det går inte att påstå att man “ingenting visste”. Alla, som ser och hör, vet(eller borde veta) vad dessa industriområden innebär för närboende och miljön. Det enda dom kan försvara sig med är att de “lydde order”. Några försöker desperat att rädda ansiktet genom att hänvisa till “klimatet” men då är man förutom blind och döv även korkad. Ev. klimatpåverkan från dessa industrietableringar är av homeopatisk storleksordning men däremot ett oerhört tacksamt och skenheligt argument för exploatörerna, kommunens vindstrateger och deras anhang.
Var är empatin??????
Skall det behöva gå så långt att vi måste kedja fast oss, sittstrejka, matvägra och ställa till så mycket civil olydnad som möjligt för att rädda vår miljö och våra vänners livsrum?
Ja, kanske.
Men först skall det överklagas för glatta livet till alla tänkbara instanser och domstolar.
Tarabrita






