RÖÅN

Det var en gång en liten bäck, som tyckte att livet var helt underbart.  Sprungen ur den vackra Storflotjärnen skvätte den försiktigt i väg ner mot Ångermanälven och under färden  tillkom vatten från myrdrag och småtjärnar.Därmed blev den lilla bäcken  allt större. Den porlade fram genom skogen och en stor mängd bäcköring trivdes där ” som fisken i vattnet”.

Ortsbor fiskade dessa öringar i förvånansvärt stora mängder. Allt var frid och fröjd.

Men så, en dag, fick något ljushuvud på det stora bolaget “Vattenfall” den ödesdigra idén att den lilla bäcken inte behövde rinna ända ut till Ångermanälven. Man kunde begrava sista biten i avfall och bergkrossmassor. Detta hände sig på den tid då de stora kraftverken kom till

“SLURP”

Här försvinner bäcken ned i underjorden.

Men “oj”, tänkte bäcköringarna.” Det här var inte bra”. Och kompisarna i Ångermanälven blev jätteledsna för dom hade haft för vana att gå upp i bäcken och leka. Och dom hade inte så många lekställen att tillgå  nu med alla kraftverk..

“Men hur kunde Vattenfall få göra så?” undrade småöringarna.

Jo, det fick dom göra om dom lovade att bygga en damm i bäcken och underhålla den i all framtid. Inte för att bäcken hade efterfrågat ngn damm utan jaa….varför egentligen..Officiellt för att höja vattenståndet ngt vid den där dammen, vilket påstods kunna ha en positiv inverkan på fisken.

Åren gick. I bäcken byggde bävrar dammar. Vattnet steg. Vattenfalldammen försvann. Vattenfall, som skulle underhålla dammen upptäckte plötsligt att deras damm var borta. Vart hade den tagit vägen? “Sannolikt har någon rivit ut den”, skrev de då de i domstol hemställde om att få bli befriade från den där underhållsplikten, som dom ju de facto ändå hade struntat i. Men varför skulle någon  illbatting ha rivit dammen????

Vattenfall befriades i Mark- och Miljödomstolen 22/6 i år från sin underhållningsplikt på dammen, som dom inte underhållit, varför den försvunnit.

Och de behövde inte, som flera instanser föreslagit, fixa till ett anständigt utlopp för bäcken.

Näsåkers FVO och Älvräddarnas Samorganisation överklagade domen.

Lasele FVO fick samtidigt 100 000 kronor av Vattenfall att användas för att främja fisket inom Lasele FVO. Älggårdsbäcken tillhör märkligt nog “Lasele inverkansområde”. Och nu…här… blev Älggårdsbäcken  plötsligt intressant även för oss Röåbor. Tarån tillhör Lasele FVO, som också har en styrelse av Röåbor. 

100 000 kronor i gåva från Vattenfall – om domen står fast-!!!!!!!!!??????

Så vaknade även Lasele FVO:s lust att överklaga.  Självklart måste utloppet odnas på ett tillfredsställande vis. Och är vi inte sakägare också?

Det skall bli oerhört intressant att se hur Miljö- och Överdomstolen ser på de nya fakta, som kommit fram  nämligen detta om att det förmodligen finns en mängd avfall från anläggningssamhällena, kraftverksbyggandet och driften av Långbjörn, Lasele och Kilforsen i anslutning till Älggårdsbäckens begravningsplats. Kanske kan också sagan få ett lyckligt slut.

/Brita

Nils, Gunilla och Thorsten från Nipakademin. Meta, Brita och Christer från Röåns Byalag

Under en kort ceremoni överlämnades i dag på Urkultfestivalens stora scen Röåns Miljöpris 2011 till Nipakademin. Talare var Christer Borg, hedersmedlem i byalaget och ordf. för Älvräddarnas Samorganisation.

Thorsten tackar för priset och berättar litet om Nipakademins arbete.

Christers tal återges nedan:

“Röåns Miljöpris

När Röåns Byalag efter den lyckade kampen för att bevara Röån från vattenkraftsutbyggnad 2008 summerade alla intryck och erfarenheter, föddes tanken på att instifta ett miljöpris som ska delas ut årligen. Detta för att påminna om vår kamp och vårt motstånd som vi hoppas och tror kan vara inspirerande för andra människor och organisationer. 

Röåns Byalag har insett betydelsen av att engagemang, kunskap och helhetssyn går hand i hand i ett bra miljöarbete och vill med detta pris uppmärksamma person eller organisation, som genom sitt arbete med hållbar utveckling som ledstjärna verkat i en positiv riktning för den norrländska naturmiljön som helhet. 

Nomineringsarbetet inför utdelningen av Röåns Miljöpris 2011 är nu avslutat. Förutom representanter från Röåns Byalag har Hola Folkhögskola och Svenska Kyrkans Miljövärn i Härnösands stift medverkat. 

De nominerade var:

Göran Jonzon, ordförande i  ÅFF-fiskeråd

Nipakademin

Hållbart Samhälle Sollefteå

Mats Hagner, professor skogsskötsel

I valarbetet har följande deltagit: Ordförande i Naturskyddsföreningens länsförbund, Bernt Persson, Torsten Berglund från Västernorrlands Energikontor och Christer Borg, ordförande i Älvräddarnas Samorganisation och här representant för Röåns Byalag.

Vinnare år 2011 är Nipakademin och priset delas ut till ordförande Thorsten Laxvik.

Motivering:  Den ideella föreningen Nipakademin har sedan starten 2006 satt fokus på flera av de frågor som är förknippade med en hållbar utveckling i glesbygd.

Nipakademin har under åren genomfört seminarier, kurser, studieresor och konferenser med teman som knyter an till dessa frågor. Intressanta föreläsningar om alternativ till dagens kalhyggesskogsbruk, om miljörestaureringar av våra för vattenkraften reglerade älvar, om slow food och naturbeteskött och om alternativa energislag som vindkraft och många andra ämnen är exempel på detta. Nipakademin verkar också för att västra Ångermanland ska bli ett centrum för hållbar utveckling.

I en tid då ekonomi både globalt och nationellt baseras på icke hållbart resursutnyttjande och orättvisa omfördelningar av råvaror och uttrycks och mäts i termer som ekonomisk tillväxt och BNP, skapar Nipakademin med sin lokala förankring och sitt miljö- och kulturfokus en oerhört viktig motpol till detta synsätt på jorden och dess resurser. 

Med djup förankring i demokrati och folkrörelsetradition ger Nipakademin också hopp om att de sociala värdena återigen ska betraktas som lika viktiga som de rent ekonomiska och de livsviktiga ekologiska värdena. 

Med här på scenen har vi Thorsten Laxvik, ordförande i Nipakademin och en av de tongivande för organisationen, en människa som alltid sätter den verkligt förankrade demokratin i första rummet som en utgångspunkt för arbetet i Nipakademin.

Som traditionen kräver överlämnar vi nu Röåns Miljöpris 2011 i form av ett keramikfat tillverkat av de lokala keramikerna i Lillterrsjö, Birgitta och Niklas Lind. 

Tack för allt arbete i Nipakademin och lycka till fortsättningsvis med ert viktiga arbete!”

 /Brita foto Joel