RÖÅN

God Jul

/Tarabrita

– “Vi tycker att det är okej utifrån alla aspekter”, menar Elisabet Lassen (S), kommunalråd.

“….. och vi har som många anser då  förstört delar av naturen…..”

SSVABs fick som förväntat ja av Sollefteå kommunfullmäktige på sin begäran om tillstånd att ändra höjden på vindkraftverken i Stamåsen från 170 meter till 220 meter. Den typen av argumentation, som jag hoppas ni tittar på nu, om ni missade Mittnytt, är långt ifrån O.K. 

Lika oO.K. är det att manipulera material, som ev. skulle kunna påverka miljöprövningsdelegationen i en oönskad riktning.(sett ur vindstrategernas vinkel)

Inte heller är det O.K. att förespegla kommunmedborgare att de har något som helst inflytande i det pågående översiktsplanearbetet. Det finns 11 stycken planeringsförutsättningar för turism/rekreation/friluftslivm.m. och i inget av dessa nämns vindkraften. Vindkraft är ett ickeexisterande begrepp. Dessa möten var  därför fullständigt surrealistiska upplevelser. Vi bor i en kommun som verkar ha ambitionen att ensamt uppfylla vindkraftmålen för hela Sverige och ändå skulle vi bortse från detta på dessa medborgarmöten.

Att kommunhusets vindstrateger har berett en gräddfil för exploatörer, som berikar sig genom att våldföra sig på vår natur, är inte O.K. Inte mot de, som drabbas, inte för kommande generationer och definitivt inte för den biologiska mångfalden.

 Bilden visar redan uppförda, tillståndsgivna och planerade vindindustriområden med en avståndsradie på 5 km och 10 km. Vad som än så länge bara ligger i “pipeline” får inte vi veta. Men på ett av dessa medborgarmöten bekräftade E.Lassen att hon inte tänkte sätta stopp i avvaktan på att översiktsplanen blir klar och/eller erfarenheter från redan uppförda vindindustrier blir utvärderade.

Det är inte heller O.K.

/Tarabrita

För en tid sedan sände länsstyrelsen ut Ranasjöärendet på remiss till en mängd olika instanser. En av dessa var Sollefteå kommuns miljökontor. Spännande, tänkte alla, som av en eller annan anledning följt den tidigare skandalöst dåliga beredningen av detta ärende, då kommunen i stort sett ”rakt av” tillstyrkte Flodins vindexploatering av det känsliga området mellan Fjällsjöälven och Faxälven.

När denna remissförfrågan blev känd väcktes alltså en förhoppning om att kompetens skulle användas i motsats till när kommunstyrelsen beredde ärendet och då exkluderade den dåvarande samhällsbyggnadsnämnden.

Den 7/12 skulle remissyttrandet upp i samhällsutvecklingsutskottet och 17/12 då protokollet var justerat var detta och yttrandet offentliga.

Till historien hör att utskottet av miljöprövningsdelegationen begärt och fått uppskov med att lämna in yttrandet till 7/12 men att en ny förfrågan om ytterligare uppskov nekades.

Nu beslöt utskottsmötet dessvärre att yttrandet skall vidare till kommunstyrelsen. Utan förslag till beslut. Detta var ej vad miljöenheten föreslagit. Det står: ”Kommunstyrelsen föreslås översända miljöenhetens synpunkter på ansökningshandlingarna som sina egna” 

Den 12/1 2016 skall alltså yttrandet tas upp i kommunstyrelsen. Hur och varför, frågar man sig med berättigad oro efter att ha bevittnat hur vindkraft hanteras i denna kommun. Vid det laget, efter utförd justering, kan miljöprövningsdelegationen dessutom redan ha fattat sitt beslut utan att ha fått ta del av remissyttrandet.

Och förmodligen är det just detta som är meningen.

Kanske spelar det ingen roll men det hade i alla fall känts bra om det inte manipulerats på detta vis.

Oj, jag höll på att glömma….jovisst var E. Lassen med på mötet, som bestämde att yttrandet skulle vidare till kommunstyrelsen. Hon ersatte av en händelse Torbjörn Persson.

Yttrandet finns nu utlagt här så var och en kan bilda sig en egen uppfattning om hur mycket grus det skulle ha kunnat kasta in i maskineriet om det hade tillåtits inkomma i tid. Där står en hel del nytt och intressant och blotta tanken på att någon vinnlagt sig om att utföra ett seriös, objektivt arbete förtjänar den största respekt.

/Tarabrita

Undertecknad blev kallad som sekreterare till det beryktade årsmötet i Skatamark -trots att jag har en fru. Det var helt enkelt brist på folk som ville skriva protokoll under mötet – därav min nödutryckning.

Föreningens huvuduppgift har alltid varit att skaffa en passande kvinna till föreningens ordförande. När detta i sällsynta fall lyckas väljs en ny ordförande. En turordningslista till ordförandeskapet beslutas det normalt om vid årsmötet.Mötet urartade snabbt och denna viktiga fråga fick bordläggas. Men inledningen av mötet ingav faktiskt djup respekt.

Det blev en storstilad entré till möteslokalen – jaktkojan uppe på Middagsberget.

Mötet skulle egentliga starta 18:00 – men då var bara jag på plats. Jag tände eld i en vedeldad spis och satte på en väldig gryta med älgköttsoppa. Grytan måste ha rymt minst 25 liter. Jag har aldrig sett en så stor gryta i gjutjärn. Köttsoppan behövde bara värmas upp. Soppan var redan färdig och uppkörd till kojan. Jag hade tänt flera ljus så det var faktiskt trevligt och lugnt och mysigt i jaktkojan.

Cirka 18:30 var lugnet över. Ett sjuhelvetes motorbuller tog över friden. Inte mindre än tre skogstraktorer anlände samtidigt till skogskojan. En skogstraktor drog även ett timmersläp efter sig. “Fick du inte lös släpet” -hörde jag. Det var glada ungkarlar alla tre. Det skrattades mycket glatt och högljutt i skogen. Några andra ungkarlar stannade bilarna nere vid vägen och gick genom snön upp till stugan. Det var bara 20 – 25 cm snö på marken, så det gick bra att gå.

Ungefär 19:00 inleddes mötet – utan att ordföranden anlänt, men detta verkade inte störa någon. Jag är god vän med alla medlemmar i föreningen – och alla skålade för att jag tagit på mig uppdraget som sekreterare.Jag blev litet yr efter alla skålar.

Första punkt på dagordningen var trekammarbrunnar. Jag hade hört argumenten tidigare under min tid i föreningen – den tid jag saknade fru. Jag var faktiskt ordförande i föreningen för 15 år sedan. Jag fick min fru. En finare fru har ingen ordförande någonsin fått. Det visade sig att vi var tvillingsjälar. Vilket flyt jag hade. Det var så märkligt – hon hämtade mig från skogskojan två dygn efter årsmötet i december 1999. Hon är mitt livs största vinst. Jag känner stor tacksamhetsskuld till denna ungkarlsförening.

Tillbaka till trekammarbrunnarna. Många ledamöter upprepade samma sak – kvinnor ogillar fastigheter där trekammarbrunnar “sätter igen”. Infiltrationen måste fungera. Alla började bli berusade. Det var som om var och en måste upprepa samma budskap. Det var bara röstläget som var olika, men argumenten var nästan identiska. Infiltrationen måste ske med makadam 16/32. Detta bokförde jag i protokollet. Fraktionen 8/16 fördömdes i mycket aggressiva ordalag.

Vi vrålade sånger av Dan Andersson. Refrängen “Vi har eld vi har kött vi har brännvin till tröst”- sjöng ungkarlsföreningens medlemmar så att änglarna i himlen hörde oss. De drog förmodligen på munnen.

Men så plötsligt hördes ett motorljud. Klockan var nära nio på kvällen. Ordföranden var på väg. “Nu kommer han” ropade folk och rusade ut på bron. Ordföranden kom med en väghyvel årsmodell 1942. Den gick på tomgång uppför Middagsberget och små tallar och granar vek snällt åt sidan. Det var en entré som jag aldrig glömmer. Ordföranden gick lugnt ur sin väghyvel och knackade vant på snusdosans lock. En halv dosa Ettans biofiber trycktes elegant in under överläppen. Han tog lugnt en klyvyxa och hackade bort is från trappstegen in till hytten i väghyveln. Sedan hälsade han oss alla välkomna till mötet. Så lustigt, han kom ju två timmar för sent.

Det var en värdig entré. Det kändes som om naturen stannade upp. Alla förstod att ordförande skulle få sig en fin fru – en fru utan like. Men vem han än får till fru har hon inte en chans mot min fru. I vilket fall började kalaset som går till Skatamarks historia som “det stora älgkalaset på Middagsberget”. Vi var alla hungriga. Vi åt som vilda djur. Ljudnivån var inte av denna världen och glädjen går inte att beskriva med ord. Tre skogstraktorer och en väghyvel gick på tomgång natten lång. Hela Middagsberget vibrerade behagligt. Det kändes tryggt. Endast några få människor i Norrbotten har fått vara med om något liknande. Oj, så fin kultur vi har här uppe i Norrbotten.

När jag lämnade skogskojan vid elvatiden på morgonen passerade jag väghyveln. Där satt ordföranden och sov i hytten. Han har alltid musik på vare sig han kör bil eller väghyvel. En enda låt spelar han om och om igen i en DVD-spelare. “Nidälven stilla så vacker du är” hördes på full volym när jag gick förbi väghyveln. Det var faktiskt mycket vackert. Men hur kunde han sova i en sådan ljudvolym? Jag började misströsta. Han blir nog den “ständiga ordföranden” i ungkarlsföreningen.

Hur gick det då med protokollet? Min enda anteckning var ju att infiltrationen måste ske med makadam 16/32. Det var ju samma mening, som stått i protokollet från alla årsmöten – fem år i sträck! Ordföranden tog lappen mitt i natten när bara han och jag var vakna och kastade in den i järnspisen och sa – “det där skiter vi i”.

Så var denna julsaga slut.

/Brage Norin

Nu visade det sig att det inte var riktigt slut. Hur desperat situationen för ensamstående män är i Skatamark avslöjades i slutet av det mail i vilket denna verklighetsskildring nådde mig. Där framfördes tanken att undertecknad borde träffa ordföranden, den för mig helt främmande vägskrapeägaren, som stod i tur att få sig en fru. Efter att nogsamt ha övervägt förslaget och ställt fördelen av en väghyvel årsmodell -42 mot den sanitära olägenheten av att ständigt utsättas för ”Nidälven stilla så vacker Du är” har jag tackat för intresset och vänligt men bestämt avböjt. Saken hade kanske tagit en annan vändning med en senare årsmodell—-ja av väghyveln alltså.

En riktigt GOD JUL tillönskas härmed alla , som skarpt ifrågasätter Ranasjö  vindindustriexploatering!!!!!!!!!

/Tarabrita  

Måndag 2/12 gästades vi av Tomas Schön från länsstyrelsens fiskeenhet. Han berättade litet om vad som sig tilldragit haver på sistone:

24-28 augusti pågick ett projekt att skapa lekbottnar i ån. Tomas berättade att det blev 32 stycken nya lekbottnar  i fem områden och bottnen var väldigt väl lämpad för detta. För att vi skall kunna se om dessa lekbottnar resulterar i fler fiskar utfördes 26-27/september elfiske på två ställen; ett nere vid skjutbanan och ett nedanför Kurt.

Hur skall FVO:et nu gå vidare med detta? En fråga är om och hur fisket skall begränsas. Skall det vara ett treårigt fiskestopp, ”fönster” eller minskning från 4 fiskar till två/kort och dag.

Ja, det får vi ta ställning till innan våren. Nu är i alla fall en gedigen grund lagd.

Tomas svarade också på de frågor vi hade, varefter vi alla avnjöt Jessicas goda kaka.

/Tarabrita

Onsdag 2/12 gästades vi av Oskar Norrgrann från Länsstyrelsen och Maria Mattson från Svefa Ab. Oskar informerade om frivillig avsättning av mark till Röåforsarnas Naturreservat och Marias roll i projektet är att värdera de områden, som avsätts.

Röån med tillrinningsområde tillhör de största outbyggda oreglerade vattenområdena som vi har. Detta i kombination med en utmärkt vattenkvalitet och skyddsvärda arter, ex. flodpärlmusslan samt att forssträckan har biotoprestaurerats har föranlett länsstyrelsen att inleda arbetet med att bilda Röåforsarnas Naturreservat. I det inledande skedet var det viktigast att fokusera på själva vattnet och nu kan man börja titta på om det finns intresse för att öka ut området åt sidorna. Detta är helt frivilligt från markägarnas sida. Ingen kan tvinga dem att avsätta mark till reservatet och det kan ju få till följd att gränsen för reservatet kan bli ”hackig” men huvudsaken är att alla blir nöjda och glada.

Till sommaren planerar Oskar att på plats gå ut med markägarna och föreslå områden, som skulle vara bra att tillföra reservatet, samt naturligtvis fråga markägarna om de ställer upp på detta.

Därefter sker en värdering av en konsult och slutligen förhandlingar med en annan konsult. Båda dessa konsulttjänster upphandlas av Naturvårdsverket. När alla problem är lösta ger landshövdingen tillstånd till Röåforsarnas Naturreservat och skyltar sätts upp.

Allt detta kommer att ta minst ett år och tre månader.

Tack Oskar och Maria för klargörande och tydlig information!

/Tarabrita